Vad reglerar de åtta standarderna

Standarderna har tagits fram inom CEN-CENELEC JTC 24 på uppdrag av EU-kommissionen. De reglerar bland annat hur produkter ska identifieras, hur digital information kopplas till den fysiska produkten och hur data ska utbytas, lagras, skyddas och göras sökbar. EN 18219 handlar om unika identifierare för produkter, ekonomiska aktörer och anläggningar. Identifieraren ska vara globalt unik och beständig. EN 18220 beskriver databärare som QR-koder och RFID, där kopplingen ska vara tydlig, maskinläsbar och hållbar över tid. EN 18216 behandlar överföring mellan system, bland annat format och protokoll, och EN 18221 lagring, arkivering, säkerhetskopiering och långsiktig tillgänglighet. EN 18222 beskriver de API:er som används när olika delar av systemet kommunicerar, bland annat registrering mot EU:s DPP-register. EN 18223 tar upp interoperabilitet med gemensamma informationsmodeller, metadata och strukturer. EN 18239 behandlar åtkomsträttigheter, informationssäkerhet och skydd av affärskonfidentiella uppgifter. Den åttonde, EN 18246, handlar om att informationen går att lita på: att uppgifterna kommer från en verifierbar källa och inte har ändrats obehörigt, bland annat med hjälp av di…

Vem ansvarar för produktpasset

Huvudansvaret ligger på den ekonomiska aktör som sätter produkten på EU-marknaden, i många fall tillverkaren eller importören. Den aktören ska bland annat skapa produktpasset, registrera de uppgifter som krävs i EU:s DPP-register och se till att informationen är korrekt och tillgänglig under den tid lagstiftningen kräver. För många företag blir den stora uppgiften inte att skapa nya data, utan att få kontroll över information som redan finns utspridd i olika system och hos olika leverantörer. Det kan till exempel vara klimatdata, livscykelanalyser och dokumentation från externa tjänsteleverantörer. Passet kan gälla en produktmodell, ett parti eller en enskild produkt, beroende på vilka regler som gäller för produktgruppen. Den fysiska produkten kopplas till informationen genom en unik identifierare och en databärare, till exempel QR-kod, NFC eller RFID. Digitala produktpass bygger inte på en enda central databas. Informationen kan ligga i distribuerade datalager hos företag eller tjänsteleverantörer, men den ska kunna hittas och användas enligt gemensamma regler.

Vilka uppgifter ska in i passet

Vilka uppgifter som faktiskt ska finnas i produktpasset avgörs inte av de åtta standarderna. Det regleras separat för olika produktgrupper genom EU-lagstiftning och delegerade akter. Ekodesignförordningen ESPR sätter den övergripande ramen, medan konkreta krav införs produktgrupp för produktgrupp. Batterier omfattas redan av separat EU-lagstiftning. För de batterier som berörs gäller krav på batteripass från februari 2027. SIS har tillsammans med standardiseringsorganisationerna i Danmark, Norge och Finland tagit fram guiden ”Digital Product Passport Standards Explained”. Den förklarar hur de åtta standarderna hänger ihop och vad de innebär i praktiken för företag. ∗ Delar av innehållet kan vara sammanställt med AI-stöd.